Architecton
Victor Kossakovsky
Cookies managing
Cookie Settings
Cookies necessary for the correct operation of the site are always enabled.
Other cookies are configurable.
Other cookies are configurable.
Victor Kossakovsky
Den ryskfödde (född i Leningrad, numera Sankt Petersburg, 1961 och för närvarande bosatt i Berlin och Barcelona) regissören Viktor Kossakovsky är mycket känd bland dokumentärfilmare i Finland. En av hans filmer handlade om en huvudkaraktär som råkade vara en gris som hette Gunda. Det var också titeln på hela filmen.
Kossakovsky har skapat en fantastisk och speciellt skickligt och briljant filmad filmessä med titeln Architecton. Den färdigställdes 2024 och har nominerats till flera priser. Som bäst kan den här filmen — som definitivt inte är en konventionell dokumentär — upplevas och ses (och hörs) tillsammans med andra i en stor biografsal.
Vi har medvetet inkluderat den i programmet för Ark Rex arkitekturfilmfestival, även om den redan har redan visats på mindre biografer i Finland.
Filmen skulle få oss alla, och särskilt byggare, arkitekter och ingenjörer, att tänka på flera grundläggande saker — och även på vad vi gör med oljan som borras ur jordens djup och kolet som bryts eller mineralerna. Hur och i vilken form hamnar de i atmosfären och luften som vi andas, och vad används de till? I batterier? I prylar och system som kräver alltmer energi och förslavar oss på många olika sätt?
Tänk om vi bygger dåliga byggnader som bara dyger för några årtionden — det vill säga: tänk om vi bara bygger ohållbart? Tänk om sättet vi bygger på, talar om en attityd som inte längre värdesätter människor — den lilla människan som Alvar Aalto ofta talade om? Tänk om vår bostadsarkitektur enbart är baserad på industriellt och snbbt byggande, och tänk om vårt alltmer reglerade byggande tillsamman med finansialisering, fastighetsutveckling och olika internationella investeringsbolag ännu mera utarmar standardiserar vår miljö? Tänk om den miljö, där vi bor och arbetar, inte längre lyfter oss över vardagen, ens för ett ögonblick — eller om den gör det, lyfter den bara ett fåtal människor? Och vad säger sättet vi bygger på idag om oss — eller om bara några av oss?
Kossakovsky funderar i sin tur över hur ambitiöst eller oambitiöst vår tid bygger och vad som kan komma att finnas kvar av våra byggnader — eller om något alls kommer att finnas kvar: bygger vi en värld och i en värld där mer och mer förstörelse sker, eller bygger vi en värld där respekt för naturen och hur vi använder material värderas, också på ett sådant sätt att de används för att skapa något större än oss själva? Architectons särskilda fokus ligger på natursten, stenbrott och stenkonstruktioner, samt betong, vår tids mest använda byggnadsmaterial.
Filmen behandlar också temat paradis och en miljö helt orörd av mänsklig aktivitet. I filmen byggs faktiskt ett litet paradis nära ett gammalt stenhus på Lombardiens kullar, med den italienska arkitekten Michele De Lucchi. Ett sådant ställe som ingen människa får sätta sina fötter.
Kossakovsky har skapat en fantastisk och speciellt skickligt och briljant filmad filmessä med titeln Architecton. Den färdigställdes 2024 och har nominerats till flera priser. Som bäst kan den här filmen — som definitivt inte är en konventionell dokumentär — upplevas och ses (och hörs) tillsammans med andra i en stor biografsal.
Vi har medvetet inkluderat den i programmet för Ark Rex arkitekturfilmfestival, även om den redan har redan visats på mindre biografer i Finland.
Filmen skulle få oss alla, och särskilt byggare, arkitekter och ingenjörer, att tänka på flera grundläggande saker — och även på vad vi gör med oljan som borras ur jordens djup och kolet som bryts eller mineralerna. Hur och i vilken form hamnar de i atmosfären och luften som vi andas, och vad används de till? I batterier? I prylar och system som kräver alltmer energi och förslavar oss på många olika sätt?
Tänk om vi bygger dåliga byggnader som bara dyger för några årtionden — det vill säga: tänk om vi bara bygger ohållbart? Tänk om sättet vi bygger på, talar om en attityd som inte längre värdesätter människor — den lilla människan som Alvar Aalto ofta talade om? Tänk om vår bostadsarkitektur enbart är baserad på industriellt och snbbt byggande, och tänk om vårt alltmer reglerade byggande tillsamman med finansialisering, fastighetsutveckling och olika internationella investeringsbolag ännu mera utarmar standardiserar vår miljö? Tänk om den miljö, där vi bor och arbetar, inte längre lyfter oss över vardagen, ens för ett ögonblick — eller om den gör det, lyfter den bara ett fåtal människor? Och vad säger sättet vi bygger på idag om oss — eller om bara några av oss?
Kossakovsky funderar i sin tur över hur ambitiöst eller oambitiöst vår tid bygger och vad som kan komma att finnas kvar av våra byggnader — eller om något alls kommer att finnas kvar: bygger vi en värld och i en värld där mer och mer förstörelse sker, eller bygger vi en värld där respekt för naturen och hur vi använder material värderas, också på ett sådant sätt att de används för att skapa något större än oss själva? Architectons särskilda fokus ligger på natursten, stenbrott och stenkonstruktioner, samt betong, vår tids mest använda byggnadsmaterial.
Filmen behandlar också temat paradis och en miljö helt orörd av mänsklig aktivitet. I filmen byggs faktiskt ett litet paradis nära ett gammalt stenhus på Lombardiens kullar, med den italienska arkitekten Michele De Lucchi. Ett sådant ställe som ingen människa får sätta sina fötter.
Victor Kossakovsky
Den ryskfödde (född i Leningrad, numera Sankt Petersburg, 1961 och för närvarande bosatt i Berlin och Barcelona) regissören Viktor Kossakovsky är mycket känd bland dokumentärfilmare i Finland. En av hans filmer handlade om en huvudkaraktär som råkade vara en gris som hette Gunda. Det var också titeln på hela filmen.
Kossakovsky har skapat en fantastisk och speciellt skickligt och briljant filmad filmessä med titeln Architecton. Den färdigställdes 2024 och har nominerats till flera priser. Som bäst kan den här filmen — som definitivt inte är en konventionell dokumentär — upplevas och ses (och hörs) tillsammans med andra i en stor biografsal.
Vi har medvetet inkluderat den i programmet för Ark Rex arkitekturfilmfestival, även om den redan har redan visats på mindre biografer i Finland.
Filmen skulle få oss alla, och särskilt byggare, arkitekter och ingenjörer, att tänka på flera grundläggande saker — och även på vad vi gör med oljan som borras ur jordens djup och kolet som bryts eller mineralerna. Hur och i vilken form hamnar de i atmosfären och luften som vi andas, och vad används de till? I batterier? I prylar och system som kräver alltmer energi och förslavar oss på många olika sätt?
Tänk om vi bygger dåliga byggnader som bara dyger för några årtionden — det vill säga: tänk om vi bara bygger ohållbart? Tänk om sättet vi bygger på, talar om en attityd som inte längre värdesätter människor — den lilla människan som Alvar Aalto ofta talade om? Tänk om vår bostadsarkitektur enbart är baserad på industriellt och snbbt byggande, och tänk om vårt alltmer reglerade byggande tillsamman med finansialisering, fastighetsutveckling och olika internationella investeringsbolag ännu mera utarmar standardiserar vår miljö? Tänk om den miljö, där vi bor och arbetar, inte längre lyfter oss över vardagen, ens för ett ögonblick — eller om den gör det, lyfter den bara ett fåtal människor? Och vad säger sättet vi bygger på idag om oss — eller om bara några av oss?
Kossakovsky funderar i sin tur över hur ambitiöst eller oambitiöst vår tid bygger och vad som kan komma att finnas kvar av våra byggnader — eller om något alls kommer att finnas kvar: bygger vi en värld och i en värld där mer och mer förstörelse sker, eller bygger vi en värld där respekt för naturen och hur vi använder material värderas, också på ett sådant sätt att de används för att skapa något större än oss själva? Architectons särskilda fokus ligger på natursten, stenbrott och stenkonstruktioner, samt betong, vår tids mest använda byggnadsmaterial.
Filmen behandlar också temat paradis och en miljö helt orörd av mänsklig aktivitet. I filmen byggs faktiskt ett litet paradis nära ett gammalt stenhus på Lombardiens kullar, med den italienska arkitekten Michele De Lucchi. Ett sådant ställe som ingen människa får sätta sina fötter.
Kossakovsky har skapat en fantastisk och speciellt skickligt och briljant filmad filmessä med titeln Architecton. Den färdigställdes 2024 och har nominerats till flera priser. Som bäst kan den här filmen — som definitivt inte är en konventionell dokumentär — upplevas och ses (och hörs) tillsammans med andra i en stor biografsal.
Vi har medvetet inkluderat den i programmet för Ark Rex arkitekturfilmfestival, även om den redan har redan visats på mindre biografer i Finland.
Filmen skulle få oss alla, och särskilt byggare, arkitekter och ingenjörer, att tänka på flera grundläggande saker — och även på vad vi gör med oljan som borras ur jordens djup och kolet som bryts eller mineralerna. Hur och i vilken form hamnar de i atmosfären och luften som vi andas, och vad används de till? I batterier? I prylar och system som kräver alltmer energi och förslavar oss på många olika sätt?
Tänk om vi bygger dåliga byggnader som bara dyger för några årtionden — det vill säga: tänk om vi bara bygger ohållbart? Tänk om sättet vi bygger på, talar om en attityd som inte längre värdesätter människor — den lilla människan som Alvar Aalto ofta talade om? Tänk om vår bostadsarkitektur enbart är baserad på industriellt och snbbt byggande, och tänk om vårt alltmer reglerade byggande tillsamman med finansialisering, fastighetsutveckling och olika internationella investeringsbolag ännu mera utarmar standardiserar vår miljö? Tänk om den miljö, där vi bor och arbetar, inte längre lyfter oss över vardagen, ens för ett ögonblick — eller om den gör det, lyfter den bara ett fåtal människor? Och vad säger sättet vi bygger på idag om oss — eller om bara några av oss?
Kossakovsky funderar i sin tur över hur ambitiöst eller oambitiöst vår tid bygger och vad som kan komma att finnas kvar av våra byggnader — eller om något alls kommer att finnas kvar: bygger vi en värld och i en värld där mer och mer förstörelse sker, eller bygger vi en värld där respekt för naturen och hur vi använder material värderas, också på ett sådant sätt att de används för att skapa något större än oss själva? Architectons särskilda fokus ligger på natursten, stenbrott och stenkonstruktioner, samt betong, vår tids mest använda byggnadsmaterial.
Filmen behandlar också temat paradis och en miljö helt orörd av mänsklig aktivitet. I filmen byggs faktiskt ett litet paradis nära ett gammalt stenhus på Lombardiens kullar, med den italienska arkitekten Michele De Lucchi. Ett sådant ställe som ingen människa får sätta sina fötter.
Architecton, 2024. Victor Kossakovsky. 98 min.
