Le Chantier
Jean-Stéphane Bron
Cookies managing
Cookie Settings
Cookies necessary for the correct operation of the site are always enabled.
Other cookies are configurable.
Other cookies are configurable.
Le Chantier betyder byggarbetsplats. Den schweiziske regissören Jean-Stéphane Bron har gjort en fängslande långfilm. Huvudfokus ligger på hela den perioden över flera år. Under en ganska lång tid förvandlas det världsberömda Paramounts tidigare men förfallna filmpalats till det franska filmbolaget Pathés lyxiga huvudkontor och biograf- och nöjescenter. Designern var den respekterade och världsberömde italienaren Renzo Piano och hans Workshop.
En ljus innergård är urholkad i själva biografpalatsbyggnaden, vars materialpalett av glas och stål skickligt måste integreras med den ursprungliga byggnaden och dess egna former och helt olika material. När det gäller Renzo Pianos kontor blev större träd också placerade i byggnadens kärna — vilket också krävde en mycket välplanerad logistisk åtgärd.
Filmen passar perfekt att visas på Bio Rex i Glaspalatset i Helsingfors, som i egenskap av den modernaste biografen i vår huvudstad på sin tid har lyckats bevara sitt nästan ursprungliga utseende. Huset ansågs vara ytterst representativt vid tiden för dess färdigställande (1936), och lyckligtvis har ingen försökt förstöra och omarbeta salen och foajéerna. Bio Rex var länge den teatern där premiärerna för alla de viktigaste filmerna hölls.
Le Chantier är en skickligt filmad och magnifikt ljudscenografisk berättelse om planerings- och byggarbetsplatsperioden — i den här typen av projekt fortsätter planeringen trots allt även efter att byggarbetena redan har påbörjats. Filmen berättar också hur Jerôme Seydoux, VD: n för det prestigefyllda filmbolaget, ville bestämma över nästan allt i de nya biograferna, åtminstone när det gällde möblering och annan inredning. Han använder sin makt på ett sätt som naturligtvis ökar kostnaderna och orsakar all slags förvirring på planeringsmötena.
Förutom att filmen berättar historien om den makt som utmanar även en världsberömd och erfaren arkitektfirma, visar den oss alla de olika personer som utför det praktiska arbetet i byggnaden för att allting ska bli färdigt.
Vi får beundra panoramat över Paris med mannen som sköter kranen samt delta i korta mellanmålspauser med dem som hela tiden städar på byggarbetsplatsen. Vi ser också hur olika ingrepp och förändringar i planerna skapar en enorm press inför projektets slutförande. Nästan alla måste tänja på sina gränser för att byggnaden, med sina förvisso fina utrymmen och särdrag, ska vara klar och dörrarna ska kunna öppnas för allmänheten. Som en del av filmens berättelse ser vi också andra biografer som personerna i filmen själva vill besöka på sin fritid.
Precis som arkitektur och byggnader, kräver filmskapande en mycket engagerad insats från en mängd olika människor och yrkesverksamma. Le Chantier visar vem som faktiskt bygger huset och vem som är involverad i designarbetet. Den visar också hur klientens envisa besatthet, lyxiga smak och ständiga noggrannhet tenderar att dominera över även den världsberömda arkitektfirmans egen och garanterat gedigna smak. Hela processen involverar många människor, vars nerver ibland sätts på prov.
Le chantier är en något annorlunda arkitekturfilm. Vi har tidigare visat Liljevalchs+, en svensk film om design och konstruktion av en ny stockholmsk utställningsbyggnad, i festivalprogrammet. Den exceptionellt krävande gjutningen av det kassetterade ljustaket var som ett spänningsdrama.
Le Chantier, å andra sidan, erbjuder en unik och genuint parisisk spänning och, på köpet, då och då, ett fantastiskt panorama över hela Paris.
Vad är Pathé?
Pathé är ett europeiskt filmbolag som började som ett broderligt företag. Det grundades av Charles Pathé och hans bröder i Paris år 1896. Företagets namn vid den tiden var Société Pathé Frères. Förutom Charles var Émile, Théophile och Jacques medlemmar i firman. De har varit exceptionellt betydelsefulla pionjärer inom filmbranschen.
I början av 1900-talet hade företaget vuxit till en av världens största filmproducenter och tillverkare av bioutrustning, samt ett stort skivbolag. Pathé är främst aktivt i fransktalande Europa, nämligen Frankrike, Belgien och Schweiz. Företagets symbol var Frankrikes inofficiella symbol, den galliska tuppen.
En ljus innergård är urholkad i själva biografpalatsbyggnaden, vars materialpalett av glas och stål skickligt måste integreras med den ursprungliga byggnaden och dess egna former och helt olika material. När det gäller Renzo Pianos kontor blev större träd också placerade i byggnadens kärna — vilket också krävde en mycket välplanerad logistisk åtgärd.
Filmen passar perfekt att visas på Bio Rex i Glaspalatset i Helsingfors, som i egenskap av den modernaste biografen i vår huvudstad på sin tid har lyckats bevara sitt nästan ursprungliga utseende. Huset ansågs vara ytterst representativt vid tiden för dess färdigställande (1936), och lyckligtvis har ingen försökt förstöra och omarbeta salen och foajéerna. Bio Rex var länge den teatern där premiärerna för alla de viktigaste filmerna hölls.
Le Chantier är en skickligt filmad och magnifikt ljudscenografisk berättelse om planerings- och byggarbetsplatsperioden — i den här typen av projekt fortsätter planeringen trots allt även efter att byggarbetena redan har påbörjats. Filmen berättar också hur Jerôme Seydoux, VD: n för det prestigefyllda filmbolaget, ville bestämma över nästan allt i de nya biograferna, åtminstone när det gällde möblering och annan inredning. Han använder sin makt på ett sätt som naturligtvis ökar kostnaderna och orsakar all slags förvirring på planeringsmötena.
Förutom att filmen berättar historien om den makt som utmanar även en världsberömd och erfaren arkitektfirma, visar den oss alla de olika personer som utför det praktiska arbetet i byggnaden för att allting ska bli färdigt.
Vi får beundra panoramat över Paris med mannen som sköter kranen samt delta i korta mellanmålspauser med dem som hela tiden städar på byggarbetsplatsen. Vi ser också hur olika ingrepp och förändringar i planerna skapar en enorm press inför projektets slutförande. Nästan alla måste tänja på sina gränser för att byggnaden, med sina förvisso fina utrymmen och särdrag, ska vara klar och dörrarna ska kunna öppnas för allmänheten. Som en del av filmens berättelse ser vi också andra biografer som personerna i filmen själva vill besöka på sin fritid.
Precis som arkitektur och byggnader, kräver filmskapande en mycket engagerad insats från en mängd olika människor och yrkesverksamma. Le Chantier visar vem som faktiskt bygger huset och vem som är involverad i designarbetet. Den visar också hur klientens envisa besatthet, lyxiga smak och ständiga noggrannhet tenderar att dominera över även den världsberömda arkitektfirmans egen och garanterat gedigna smak. Hela processen involverar många människor, vars nerver ibland sätts på prov.
Le chantier är en något annorlunda arkitekturfilm. Vi har tidigare visat Liljevalchs+, en svensk film om design och konstruktion av en ny stockholmsk utställningsbyggnad, i festivalprogrammet. Den exceptionellt krävande gjutningen av det kassetterade ljustaket var som ett spänningsdrama.
Le Chantier, å andra sidan, erbjuder en unik och genuint parisisk spänning och, på köpet, då och då, ett fantastiskt panorama över hela Paris.
Vad är Pathé?
Pathé är ett europeiskt filmbolag som började som ett broderligt företag. Det grundades av Charles Pathé och hans bröder i Paris år 1896. Företagets namn vid den tiden var Société Pathé Frères. Förutom Charles var Émile, Théophile och Jacques medlemmar i firman. De har varit exceptionellt betydelsefulla pionjärer inom filmbranschen.
I början av 1900-talet hade företaget vuxit till en av världens största filmproducenter och tillverkare av bioutrustning, samt ett stort skivbolag. Pathé är främst aktivt i fransktalande Europa, nämligen Frankrike, Belgien och Schweiz. Företagets symbol var Frankrikes inofficiella symbol, den galliska tuppen.
Le Chantier 2025. Jean-Stéphane Bron. 94 min.
Jean-Stéphane Bron
Jean-Stéphane Bron är en prisbelönt schweizisk filmskapare och manusförfattare, känd för sina politiska dokumentärer. Han tog examen (1995) från École Cantonale d’Art de Lausanne (ECAL) i Schweiz.
Bron har byggt sin karriär genom att fokusera på dagens sociala teman, såsom demokratikrisen, ekonomiska förändringar, populismens framväxt och makten hos den nya generationen av teknikföretag.
Le Chantier hade premiär 2025. Även om den fokuserar på att dokumentera en byggarbetsplats för en fransk filmjätte vid namn Pathé, berättar den också historien om alla olika partier och personer — inklusive den världsberömda arkitekten Renzo Piano och chefen för den franska firman Pathé - som behövs när man restaurerar, renoverar, delvis även river och omvandlar den berömda Paramount Palace -biografhuset från år 1927 till den franska firmans huvudkontor och filmpalats, nära den historiska operan i Paris.
Bron har byggt sin karriär genom att fokusera på dagens sociala teman, såsom demokratikrisen, ekonomiska förändringar, populismens framväxt och makten hos den nya generationen av teknikföretag.
Le Chantier hade premiär 2025. Även om den fokuserar på att dokumentera en byggarbetsplats för en fransk filmjätte vid namn Pathé, berättar den också historien om alla olika partier och personer — inklusive den världsberömda arkitekten Renzo Piano och chefen för den franska firman Pathé - som behövs när man restaurerar, renoverar, delvis även river och omvandlar den berömda Paramount Palace -biografhuset från år 1927 till den franska firmans huvudkontor och filmpalats, nära den historiska operan i Paris.
